Musikal-skeptiker

Jag, maken och några vänner var på ”We Will Rock You” (musikal med Queens musik). Vilken smörja!
Tur att man inte åkt buss från Falköping eller Ånge för att göra sig en hel helg med Queen.
Jag har inte något mot musikaler, jag är bara skeptisk mot dem. Lite synd att ha den insikten redan innan ridån går upp, ännu värre när farhågorna besannas. Sitter där och tänker att ... om jag vore hemma nu då skulle jag ta en kopp te och ... Men det är 2 timmar kvar.
För en tid sedan var jag o barnen på ”de tre musketörerna” och blev tagna med storm. Den var toppen!
Kan det vara så att om man utgår från en redan etablerad historia, lägger till passande och fantastiskt bra låtar, funkar det. Tar man däremot en grupps låtar och försöker krysta fram en medioker historia där de kan tänkas passa in blir det patetisk katastrof.
Jag är i och för sig en av de få (verkar det) som tycker att ”MammaMia” är vämjelse. Har bara sett filmen och det fick räcka - kräk nödig. Men nu var det inte bara jag som himlade med ögonen när skämten artikuleras fram för att ingen skulle kunna missa dem.
”We Will Rock You” utspelar sig i framtiden, kombo av MadMax och Metrix. Rocken är död och datapop och ”idol” har tagit över. Alla ungdomar styrs av den onda ”Killer Queens” dataföretag. Ur intet sringer ”Galileo-Figaro” (Freddie Mercury copia) fram och ska rädda världen med sin rockmusik. Varför är Freddie inte gay? Tror inte att han varit nöjd i alla fall.
Behållningen var sällskapet och doften från sceen-röken som fick mig att minnas mitt ungdomsdisco ”Big Brother”.