Jag har inte kunnat prata på en vecka - stämbandspaj. Väldigt frustrerande till att börja med. Speciellt för en som snackar hela tiden i vanliga fall. Jag brukar faktiskt tycka att jag är fånig och dum som pratar oavbrutet så att ingen annan får en syl i vädret. I slutet av veckan var det nästan skönt att inte kunna prata. Barnen var jätte snälla och lydiga fast jag inte kunde tjata ... eller var det just därför? Maken däremot kunde jag inte kommunicera ett dugg med, han ville inte ens försöka förstå. Kroppsspråk, läppläsning, skrivna lappar - inget funkade. Han fortsatte att fråga saker och sedan vända sig bort så att jag inte kunde förmedla något svar eller ropa och vänta på svar. Vi hade dessutom gäster boende i flera dagar. Det blir konstig stämning när värdinnan inte pratar.
Spaning från två öar. En stor höginkomstagar-ö och en liten kobbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar