I en vassvik ligger en massa skräp. Inte lite utan massor av något slags stomme/skelett med vidhängande papperskladd. Hmm förbryllande till att börja med, men nu vet jag vad det är - khom loy.
De har varit vackra papperslycktor som i stilla mak glidit fram över natthimlen på nyårsafton. Ohh va vackert det var, men nu vet jag inte vad jag ska tycka. Det blåste antagligen hitåt och nu har många av liken från dessa lyktor hamnat här i drivor. Inte lika vackert kan jag lova.
I tidningen står det att de är miljövänliga och självnedbrytande, får nog gå hit med jämna mellanrum och hålla koll på nedbrytningsprosessen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar