Kallt och fisigt vårväder måste trotsas för en hund-promenad. När vi korsar vägen kommer en ekorre emot oss. Den har bråttom och bär något i munnen. Korren får plötsligt syn på mig och hunden, blir rädd och tappar det den bär på ... en unge. Mitt i gatan ligger en liten, liten ekorrunge medan mamman försvinner upp i ett träd. Jag tog upp ungen och satte den i samma träd som korre-mamman försvunnit upp i. Den var för liten för att hålla sig fast själv utan hängde som en liten påse i en klyka. Jag och hund fortsatte kvickt där ifrån för att inte skrämmas mer. Efter promenaden, när vi var på väg tillbaka, kikade jag för att kolla om ungen blivit hämtad av sin mamma - men det hade den inte. Den hängde fortfarande i klykan och såg kall ut. Ett avlägset tjatter hördes men ingen mamma syntes till.
Jag ringde en som vet hur man ska göra och hon sa - stoppa den i BH:n. Den behövde värmas.
Jag behövde verkligen ingen ekorrunge att mata var 4:e timme men så blev det i alla fall.
Hammy har nu varit med på både det ena och andra jobbet, blivit en stor attraktion, sovit, kissat och ätit valpmjölkersättning. Han växer som bara den och har redan börjat pröva nötter och bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar