Hade likdelar och vapen ...

... eller var det bara gamla ben och fiskeredskap?

För en tid sedan stod det i tidningen om en flicka som hade skelettdelar hemma.
  So What, tänker jag, för det har jag också haft när jag var ung. Koskallar, älgben, rådjurskranier, allt möjligt … till och med någon del av en människa som ”lånades” i skolans NO-sal. Drömmen var att hitta en människoskalle att ha i bokhyllan. Inte hade man någon aning om vad griftefrid var eller innebar. Alla barn samlar på ben för att de är vackra och spännande, lite längre fram i livet gör man det kanske för att bli kompis med döden. Morbid eller inte?


I en annan tidning står det ”Garderob var vapengömma”. Två unga bröder hade var sin harpun i garderoben fram går det när man läser vidare.
  So What, tänker jag igen. Det hade väll jag också när jag var 20. Köpte den på utlandssemester, skulle ha den att fiska abborre med på landet. Den var urusel att fiska med och så hamnade den i garderoben för senare förflyttning till grovsopen.

Nu skulle jag framstå som en morbid och grovt kriminell person om detta översattes, på rätt sätt, till en löpsedel.

"Kvinna hade vapen och likdelar hemma", "Vapengömma och skräckkammare", "Morbid kvinna gömde vapen i soporna" osv.