Radioaktivt höstlov

Sellafield - hmm det låter bekant. Här är stranden oändligt lång och när det blir ebb även otroligt bred. Överallt finns fantastiska stenar som hamnar i mammas fickor för vidare transport hem till Svedala.

Kallsup?

Men här som är så fint, varför är det tomt på stranden? och i byn är det avfolkat och öde. Det kanske är en sommarort? Nää, inga turister eller sommargäster. Inga pitoreska små byar.
   I en nästan tom pub i en nästan tom by träffar vi en äldre man som bor här ... på puben verkar det som, för han har nog druckit stadigt sedan de öppnade och nu är det lunch.
    Här jobbade man i gruvan förr. Kolgruvan. Men den stängde Maggie och nu finns inga jobb och inga som vill bo kvar. Man får lust att skaka honom och säga - sluta negga, ragga hit lite turister, starta något nytt, odla något eller dra! Och det gör han ... till nästa pub.

    Det finns inga turister som vill ha ett ökänt kärnkraftverk som granne med ett radioaktivt hav utanför.
    Enligt vår nya vän var det bara av ren tur de lyckades stoppa härdsmältan och enligt Greenpeace är Irländska sjön det mest radioaktivt kontaminerade havet i världen.
    När ingen tittar dumpar mamman alla strandfynden och stenarna ur fickorna - huu.
    När vi passerar kuststreckan på väg tillbaka ser vi en skog av vindkraftverk ute till havs. Hoppfullt!