1 juni 2006

En minnesstund för Paul

Även om vi ej sågs på mycket länge så fanns du i alla fall ... någonstans.
– Kom på middag i morgon, ta med med dig någon om du vill. – Ja va kul, jag kommer klockan sju, kan du hämta mig vid tunnelbanan? –Självklart Paul. Gömma allt drickbart och vänta.
I går var alla vi "tråk-månsar" där men inte du, - jo i ett grönt ägg på ett bord med blommor runt. Det var svårt att vara din vän, och jag tror att alla hade dåligt samvete för att vi inte hade gjort mer. Men vad kunde vi ha gjort Paul?
Du kom aldrig, och krävde man svar blev du arg.
Festen tog slut för dig också. "Tråk-månsarna" hade lämnat den för länge sedan.
Vi skaffade stadigt sällskap, jobb och barn, passade tider och slutade sno ångvältar för att ta oss hem. Du var kvar i den eviga ungdomsfesten med krokodilerna, Prince, Fangoria, Giger, Gaudi och ... vin-med-hus-på.
Den här trista inrutade värden har liksom inte plats för någon så "knasig" som du Paul. Inget hål för den som inte vill vara en av pusselbitarna.
Ingen film kan någonsin bli så bra som när du berättade dem. Inget äventyr lika spännande, i verkligheten, som dina bravader. Inga tjejer så vackra som dina beskrivningar. Inga fester lika fulländat hysteriska som dina ...hemma-hos-vernisage. Tronen och krabb-sköldarna. Ditt rum på berget, med djungel, vattenfall och skorpioner. Charlie och Stan-kajman. Filmkvällarna med Alien, Blade runner, Elmstreet och Evil dead. Maskerad-, halloween- och film premiärsförberedelserna.
Paul, jag saknar dig!