Deckartisdag - forts

Den fuktmättade november luften lämnar en film av fina vattendroppar i ansiktet. Skogens massiva mörker sluter tätt runt elljusspåret. Där ute prasslar, knakar och flämtar det. Lamporna lyser upp stigen men det är tillräckligt långt mellan dem för att man, mellan två lampor, kan känna mörkret krafsa mot benen. En lampa flämtar till och slocknar. Hunden försöker fly tillbaka till den upplysta delen av stigen när mörkret kastat sig över oss med sin stora säck. Stilla. Jag är säker på att jag kan höra tunga andetag och flämtningar, men varifrån? De kommer närmare och närmare men min ovana blick kan inte urskilja något i mörkret.