Deckartisdag

Jag har antagligen läst för många deckare. Så här brukar jag tänka på dagarna:
På bussen sitter en oklanderligt klädd, dandy-liknande och fågelspäd ... psyko killer, som när som helst kommer att ta upp en rakbladsvass machete ur portföljen och hugger huvudena av medpassagerarna.
→ Ur det svarta vattnet, under bron där jag går, kommer  vattensvullna likdelar att flyta upp. Tomma ögonhålor som ätits rena av ålar stirrar upp på mig.
→ I en ensam parkerad bil, på en öde parkering, ligger det antagligen ett lik i bakluckan. Från insidan av luckan kommer labbet att kunna skrapa resterna av hans fingertoppar. Tänk att ingen har hört honom skrika ... eller har någon det?
→ Grannen har med största sannolikhet sin flickvän hängande på köttkrokar medan hennes blod långsamt sipprar ner genom trossbottnarna, så småningom kommer det att bilda mörka fläckar i vårt innertak.
→ Ur kontorets skrivare börjar det plötsligt komma blodfläckade A4 papper. DNA-test visar att blodet kommer från receptionisten som har varit försvunnen sedan firmafesten. Kroppen påträffas aldrig men i lådan för returpapper ligger fotostat kopior av hennes svårt sargade ansikte.