Vår tillbakadragna och nästan folkskygga granne kom upp på vår uppfarten när jag skottade och sa:
- Öhhmm, jo ...
Tagen på sängen av denna ovanliga situationen körde jag genast igång med alla jul-klyschor jag kunde komma på och avrundade dessutom med några om vädret för att slippa pinsam tystnad.
Grannen kippade lite med munnen sa hej, vände och gick.
Vad var det hon ville? Det måste ju ha varit jätte viktigt. Fan att man är en sån förbannad ordbajsare. Varför är det jobbigt med ödemarkare? Måste jobba på att vara mer inkännande och mindre hurtfrisk.
Spaning från två öar. En stor höginkomstagar-ö och en liten kobbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar