3 nov. 2011

Döden-döden-döden2

Det är konstigt vad trött man blir av att sitta och titta på någon som sover en hel dag. Andas hon? Nej! ... Jo, det gör hon. Nu slutade hon ... nä där tog hon ett till. Måtte det gå snabbt, måtte hon inte ha ont, måtte ångesten hålla sig i skinnet.
Kan hon se morfar när hon försvinner långt in i dvalan? En av hennes vänner dog i går, kanske kan de gå hand i hand så slipper de gå ensamma. Vet hon att vi är här? Vill hon att vi ska vara det? Hon har sagt hej då varje dag i flera år. Som "Peter och vargen" har hon sagt: -den här julen blir min sista, -den här sommaren blir min sista, -den här födelsedagen blir min sista ... kanske är de det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar