1 nov. 2005

Playa pommes - en obese historia


Vi flydde källaren för en sista-minuten till värmen.
Det var så billigt att det hade varit dyrare att stanna hemma, i alla fall tråkigare. Föresten har jag lovat länge nog att vi skulle hälsa på min papegoja, som nu mera lever lyxliv tillsammans med sin maka på Mallorca.
Resan var Ospec. och vi hamnade på "playa pommes" eller "lilla Birmingham". Den hette inte det men borde ha gjort.
Alla matställen serverade bara mat för engelsmän som inte vågar pröva något annat än pommes med tillbehör och mycket sås.
De övriga strand besökarna såg ut, att tidigt samma morgon, ha blivit dit forslade med gaffeltruck - som strandade valar.
Små barn som tycktes väga mer än mina två grabbar tillsammans. Ungar som knappt orkade leka eller bada.

Vad äter folk? och vad fan ger de sina barn? vad är det för start i livet? Gödas till ohälsa och apati från första munsbiten.
Självklart har det med arv att göra, hur vida man "lägger på sig" eller inte, men det finns klädsamt fyllig och det finns obese.
Då säger vi att det har med klasstillhörighet att göra. Varför? Läser en tidning och tittar på TV då och då gör alla, så lite näringslära borde ha passerat. Pengar. Grönsaker är billigare än kött. Morötter billigare än pommes frites. Frukt billigare än godis.
Såg ett program med den engelska kocken Jamie Oliver som tog sig en titt på vad det äts i skolmatsalen i en vanlig engelsk skola. Det var så skrämmande och självdestruktivt att man nästan grät. Hur kan man göra så mot barn? Att ett barn, som bara får fett och en snabb sockerkick till lunch, kan tillgodogöra sig någon kunskap alls är ett under.
Jag älskar mat, jag njuter av mat - god mat, mat man känner, mat man känner för, mat med liv, mat med näring och crunch. Jag äter gärna och ofta men inte vad som helst ... tror jag.

papegojan mådde bar och hade fått många små söta ungar, som alla fick en rik och allsidig kost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar