Jag förgås av leda. Rastlöshetens klipulver. Kom igen nu, gör något! Men jag sitter fjättrad vid stolen. Frukostkopp byts mot lunchkopp byts mot eftermiddagskopp. En skolkamrat i tidningen - jaha jasså, redaktör. Och vad gör jag? Inget. Har man inga måsten går hjulen så långsamt att de till slut fastnar i hemmets tuggummiklet. Snart kommer det hem barn från skolan, men hur länge gör det det? Några år, om man har tur. Sen ... nää det gäller att komma på något snabbt. Bums skaffa ett spännande projekt som räcker livet ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar